Äntligen har vi fått nyckarna till huset! Vilken härlig känsla att det här pampiga huset är vårt nu. Underbart! Vi fick tillträde kl 11.oo idag. Kl 11.17 (jag överdriver inte) hade det ivriga hantverksteamet redan hunnit börja riva upp golv i badrum, ta ner delar av ett tak som var i dåligt skick, börjat sätta upp skyddstejp på golven och bära ut inredning och bråte från badrum ut i trädgården, till en väntande container. Jag iakttog denna arbetsfrenesi med skräckblandad förtjusning. Det känns alltid lite som att häda att göra saker som att riva väggar (det är bara denna vägg i hela huset som ska rivas pga ett badrum som behöver byggas ut och nya väggar ska sättas upp, men ändå) eller att ta in ett squat-team av byggare som går in som levande maskiner och plöjer. Men vi vet ju att det är för att det ska bli bättre och mer funktionellt anpassat för oss. Och vi ska vara noga med att renovera med vördnad och aktsamhet och välja material, tapeter och färger som harmoniserar med husets karaktär.
Det kommer att bli jättebra detta (när det är klart…)! Herregud, vilken adrenalinkick. Just nu ser det inte KLOKT ut inuti. Hur ska detta sluta…?