När vi valde färg till de rum som inte skulle tapetseras så var vi lite stressade. Maken (som är färgblind) sa: ”okej, du har 25 minuter på dig att välja. Jag litar på att det blir bra. Inga konstiga eller fula färger nu bara!”. Och där stod jag i Flügger-butiken med dess enorma utbud av färger och fattade att det skulle ta alldeles för lång tid om jag kollade igenom HELA deras sortiment. Så jag kastade mig över en folder som hette något i stil med ”trendkulörer 2015”. Barnens rum gick fort. ”pudervippa” åt Elsa (rosa), ”havsgrön” åt Elias (turkos) och en sublim grå färg från en pantonekarta åt Lukas.
Sen var det två rum till. De så kallade ”blomrummen”. Nu hade 25 minuter gått och maken stod med famnen full av spackelburkar och ett ansiktsuttryck fullt av irritation. Jag flackade med blicken över trendfärgerna och hittade en PERFEKT nyans! I grått, fast ändå inte, lite mullvad kanske? Lite svårt att se på en yta om ca 3×2 cm. Ja, färgen var ju så diskret och helt optimal så den ville jag helt enkelt ha i BÅDA de återstående rummen. Färgen hette ”techno” vilket var aningen märkligt men inget jag reflekterade över.
Sagt och gjort. Vi köpte dessa färger och gav till målarna och återvände sedan till huset några dagar senare för att beundra resultatet.
Alla rum blev jättefina! Ja, utom blomrummen då som blev… Syrénlila?! ”Har du valt en LILA färg?!” gormade maken (som plötsligt inte var så färgblind som jag önskade). ”Absolut inte, älskling. Jag valde en techno-färg”, svarade jag mjukt.
Och nu står vi här med två prydligt lilamålade rum…
